Nu har man varit här i två veckor då. Känns som om det varit mycket längre! Allt känns liksom inte lika nytt längre och jag hittar här omkring utan min karta. Man börjar känna av vardagen och det är nu det kommer bli jobbigt. I början är allt så nytt och man möter på nya saker hela tiden. Allt detta gör att man knappt ägnar en tanke på allt där hemma.
Hemlängtan finns liksom inte där alls och man tror att den inte kommer komma heller. Men nu har det gått två veckor. Jag har mina sysslor och börjar få rutin på allt. Vakna, göra frukost, gå till skolan, hem och städa, gå till skolan, hem och leka, laga mat och sen om och om igen. Det är liksom nu jag börjat fatta att jag ska vara här, bo i det här huset, göra allt detta nästa varje dag.
Så min hemlägtan kom idag. Som ett knytnävsslag i ansiktet faktiskt. Hade en dröm om hemma i natt och har inte kunnat skaka av mig den idag. 
Så ja, idag längtar jag faktiskt hem på riktigt. Inte för att jag har det dåligt här eller så. Familjen är underbar. Området är underbart och allt annat med. Men som man säger, borta bra men hemma bäst. Inget ställe i världen kommer någonsin bli så mycket hemma som mitt lilla hus där i Lau. Åh, vad jag önskar att jag var där just nu! 

Men jag var beredd på att jag skulle känna så här så jag vet att det kommer gå över om jag bara står ut. Så farligt är det faktiskt inte! :) Så ingen fara är det. Jag klarar mig!

---

Kom precis hem efter en lång löprunda. Blåser som bara den här så det var faktiskt ganska jobbigt. Motvinden var hemsk! :) 
Imorgon kommer bli en lång dag då jag även ska vara barnvakt hela kvällen. Hoppas det kommer gå bra! 

Måste även berätta att vi gick iväg och träffade en massa andra svenska au pairer igår kväll. Alla träffades på en resturang och vi satt och pratade i några timmar. Det var jätte trevligt och det är alltid lite roligare att ha fler att ungås med. Så redan på fredag ska några av oss ses igen och då blir det utgång. Äntligen! :)